Pelousen

Tomtens enskilt största odlingsyta torde vara Pelousen – den stora gräsplan som breder ut sig söder om Örtagården och väster om Vallen. Det snällaste man kunde säga om denna golfbanelika slätt när den kom i vår ägo var att den var lättskött, om man hade en schysst åkgräsklippare. Det hade inte vi utan fick ägna timtal varje helg åt att, medelst kroppsarbete, nedkämpa gräset, som på den tiden dessutom brukade invaderas av små grodor. Nu var det längesedan vi såg några kamikazeamfibier och även gräsarealen har minskat genom idog plantering.

En av våra första åtgärder var att anlägga en elliptisk plantering med kantkedja mitt på gräsmattan. Våra sommargrannar på tomten ovanför hade hemskt roligt åt denna och undrade vad det var för grav. Rabatten kallas sedan dess Mormors grav och grannarna har slutat skratta. De tycker nämligen att allt vi gör med Pelousen stör och förfular deras utsikt.

Delvis av hänsyn till grannarna har vi dock låtit Pelousens huvudsakliga inriktning bli buskage och mindre träd. Närmast tomtgränsen har vi till exempel bara planterat låg glansbambu och verkliga dvärgformer, bland annat en dvärgrönn, som inte blir mer än meter hög. De verkliga träd som ändå finns här, bland annat silverlönn, humlebok, epåletträd, kentuckykaffe och gulved är planterade så att de inte kommer att störa utsikten under överskådlig framtid. De lignoser som från grannskapet själva hittat hit, oxlarna Poppe och Anna-Lisa samt eken Paddock, som slagit sig ner mitt i Mormors grav, har vi dock inte funnit anledning att avhysa.


Del av Pelousen med Mormors grav strax till höger om centrum