Vallen
Som en gräns mellan Pelousen och åkern utanför har tidigare ägare låtit uppföra en vall av sprängsten och annan bråte. Fyllmassorna har nödtorftigt täckts med ett tunt lager dålig jord, där tistlar och uppländsk vallört är det som trivs bäst. Vallen är också ett kärt tillhåll för illasinnade sorkar, vilka ytterligare försvårar ett eventuellt odlande på platsen. Som grädde på moset är den skuggiga västsluttning, som den vårdade delen av vallen utgör, den plats där snön ligger kvar längst på hela tomten. Detta sammantaget talar sitt tydliga språk – det här är inte platsen där man anlägger en rabatt – så det gjorde vi.


Hårt tufft kan det bli? - Fråga plantorna i Vallens släntrabatt

Det har nu gått ett par, tre, säsonger sedan vi genomförde detta biolaboratoriska experiment. Vi lade ut ett lager täckduk i branten, pallrade upp några torvblock och fyllde på med påsjord. Sedan planterade vi det mest torktåliga vi hade – och faktiskt – rysk martorn, indisk fingerört, edelweiss, tuvvaktelbär, sandkörsbär och några till lever än idag. If they can make it here, they can make it anywhere!

Den östra slänten av Vallen, ut mot åkern, har idag ingen annan funktion än att vara tippstation för trädgårdsavfall. Våra snälla sorkjagande vänner, Hugo, Jens och Daniel – en huggorm och ett snokpar – blir så glada över täckningen de får över sitt stenröse.


Edelweiss verkar trivas i hur usel jord som helst